En annorlunda pälsfärg
Salmiakfärgen sitter som handen på ögat – håren startar svart vid roten och ljusnar hela vägen ut till toppen. Denna gradient ger katterna ett karaktäristiskt utseende som skiljer sig från de vanliga färgerna vi känner till. Färgen beror på en recessiv genetisk mutation (det betyder att katten måste ärva genen från båda föräldrarna för att få just den färgen), inte på någon av de gener man tidigare associerat med vita katter.
Jämförelse med andra varianter
När man jämför med andra färger, som svarta, orangea eller de klassiska tuxedokatterna, så sticker salmiak verkligen ut. Andra färgvarianter som inte är lika vanliga är till exempel “seal point”, där katterna har mörka detaljer på öron, ansikte och svans, samt “ticked tabby”, med sin randiga eller fläckiga päls (vilket ger ett unikt mönster). Salmiakfärgen lägger nu till ett extra lager av variation i denna färgpalett.
Varifrån kom den?
Det roliga är att den nya färgen fått sitt namn från en populär finsk snacks, vilket ger en liten kulturell twist kopplad till Finland. Färgen upptäcktes första gången redan 2007, men det var först 2019 som den fick fäste hos kattexperterna. Denna tidpunkt visar hur länge det kan ta innan nya genetiska fynd når ut i forskarsfären.
Vad säger forskningen?
Upptäckten leddes av den välkända kattgenetikern Heidi Anderson. Hennes team publicerade sina resultat i tidskriften Animal Genetics, där de först trodde att variantens ursprung låg i “dilution”-genen. Det visade sig dock vara lite mer invecklat, eftersom katternas grundfärger tekniskt sett bara är svart och orange. Alla andra färger är egentligen varianter eller utblekta versioner av dessa basfärger.
Genom att sekvensera hela genomet från två katter fann forskarna att en DNA-sekvens saknades nära KIT-genen (en viktig del i pälsfärgens uppbyggnad). Heidi Anderson förklarade: “Det saknades en stor DNA-sekvens precis nedströms från KIT-genen”, vilket hjälpte teamet att reda ut mysteriet bakom salmiakfärgen.
Genetisk fundering
För att bekräfta sina misstankar testade forskningsgruppen totalt 181 katter. Resultatet var att den saknade sekvensen faktiskt var orsaken till salmiakfärgen – och eftersom mutationen är recessiv blir den bara synlig om katten fått den från båda sina föräldrar, vilket gör den här färgvarianten ganska ovanlig.
Vad betyder detta för framtiden?
Upptäckten ger oss en bättre bild av hur kattarnas pälsfärger formas, och den kan komma att spela en viktig roll vid framtida avelsprojekt och vid arbetet med att bevara unika egenskaper (särskilt för den som gillar att satsa på särpräglade drag hos djur). Som Heidi Anderson uttryckte det: “Dessa pälsar har berättat en lång och fascinerande historia genom åren. Det är riktigt spännande att vi nu äntligen fått klarhet i hur de fungerar.”
Introduktionen av salmiakfärgen påminner oss om att även i våra välkända husdjurs värld finns det alltid något nytt att lära sig – en liten påminnelse om att naturens mångfald verkligen är något att njuta av, vare sig man är forskare eller en hängiven kattvän.
